Jag har nu varit sjuksköterska i lite mer än 4 månader och arbetat i vården på ett eller annat sätt i ca 7 år. Jag har under de här åren övat HLR ett antal gånger på jobbet, i lumpen och på sjuksköterskeutbildningen. Inför övningarna får man läsa på i en instruktionsbok och göra ett självtest på nätet och skriva ut ett intyg på att man är godkänd innan kursen börjar. I början av veckan började jag att läsa på eftersom att det var HLR-utbildning idag på jobbet. Jag har öppnat boken, börjat läsa "det är av stor vikt att HLR startar så fort som möjligt för att öka chanserna till överlevnad." "Den stönande agonala andningen är ett tidigt tecken på hjärtstopp." "Utan hårt underlag blir hjärtkompressionerna ineffektiva". Det enda jag kan tänka på är morfar. Vad hände egentligen? Hur snabbt satte vi igång med HLR? Tog det lång tid för mig att inse att det är det jag måste göra och hur många kompressioner hann vi göra innan vi kom på att underlaget måste vara hårt? Jag minns att jag grät, kunde jag verkligen göra bra kompressioner samtidigt? Jag gjorde inte allting rätt. Varje gång det är dags för HLR påminns jag om de fel jag gjorde, vilket är lättare än att komma ihåg vad jag gjorde rätt. Jag hörde den där andningen och visste inte då vad det betydde. Aldrig innan hade jag gjort HLR på en människa. Nu vet jag att det var ditt hjärtstopp jag hörde, jag hörde en konstig andning och jag trodde nästan att du var kvar, men det var ingen andning med liv i. Jag läser raderna i boken och vill gärna sätta orden i praktik, eftersom det är något som ska fungera felfritt i praktiken. Då återspeglar sig situationen i mitt huvud som jag själv kan relatera till och tårarna faller. Till slut gjorde stressen av att hinna läsa boken innan kurstillfället att jag kunde fokusera, läsa och lära. Jag försöker att använda situationen med morfar som ett sätt att lära mig, men det är lätt att klandra istället för att just lära. Jag räddade inte livet på morfar, men jag gjorde det jag kunde, där och då, i den situationen. Jag vet att morfar var stolt över att jag valt att arbeta inom vården och gav mig oförtjänt smicker och komplimanger för det ofta. Han gav mig en chans till lärdom det sista han gjorde och jag har lärt mig. Jag har lärt mig att det är bra att tänka på var på bröstkorgen man faktiskt gör kompressionerna, jag har lärt mig att man måste trycka hårdare än vad man tror, så hårt man orkar nästan. Jag har lärt mig att man måste hålla en väldigt hög takt för att det ska bli så effektivt som möjligt. Det är svårt att hålla en väldigt hög takt, trycka väldigt hårt och samtidigt släppa upp trycket så att hjärtat ska kunna fyllas och tömmas med blod ordentligt. Jag lärde mig i situationen med morfar att dessa saker låter mer självklart än vad de blir i en riktigt situation. Jag har lärt mig att hur väl man än utför HLR kanske det inte hjälper. Det kanske inte hade gått att rädda morfars liv. "Ibland har ett hjärta bara bestämt sig" sa en person till mig en gång. Det viktigaste och svåraste att lära mig är att så länge man gör något, har man ökat chanserna till överlevnad. Hur ett hjärtstoppsscenarie blir går inte att räkna ut i förväg och därför är det viktigt att man kan grunderna. Jag försökte att bara lära mig idag och jag kände mig säkrare och mer väl förberedd på HLR när jag gick därifrån. Det är förknippat med mycket ångest, både över morfar och prestation i och med att jag arbetar inom vården. Man kan vara förberedd men aldrig veta hur man kommer att reagera i en så stressig situation och därför måste lärdom och övning vinna över ångesten det skapar så att man är så väl förberedd som det någonsin går.

När jag var liten tyckte jag inte om Celine Dion och hästar. Jag ville inte sitta i bilen på bilsemestrarna och lyssna på Celine Dion, Tony Braxton med flera. Det ville min syster. Jag ville lyssna på Caramell, Sarek eller Svingelskogen. Jag vet att jag resonerade att sån där lugn musik var för gamlingar eller tryckare. När jag sedan började inse att det inte alltid var så dumt att lyssna på Celine Dion på bilsemstrarna, kunde jag inte erkänna det, utan protesterade instinktivt, nästan som om det var en politisk kamp. Hon sjöng ju fint trots allt och min syster njöt till sin idol och sjöng med vackert. Det var ju motbjudande mysigt ändå, tusan också. Min syster tyckte om hästar och jag försökte också för hennes engagemang smittade av sig, men jag lyckades inte. Min syster, min fina syster som står för det hon tycker om och vill, min syster som kan ha långt hår. Min syster som har världens finaste lilla tand som sitter lite utanför de andra som hon ogillar skarpt, som är en av de vackra detaljerna i hennes leende. Min syster som plåstrade om mitt finger när jag fastnade med det i diskmaskinen, hon som plåstrade om mamma när morfar tog sina sista andetag. Hon som alltid lät mig vara med att leka med hennes kompisar, även om det var för att någon ju var tvungen att spela den där rollen som ingen ville vara. Hon som åkte tvålskridskor i duschen och hittade på sånger där tillsammans med mig. Hon som kom på världens coolaste telefonsvar på hennes mobiltelefon, en cover av Hit me baby one more time men med mycket bättre refräng, som jag själv aldrig hade kunnat komma på. Min syster som är en av de bästa människorna i världen, för att du är du. Du älskar mig villkorslöst, och jag dig. Du vet precis vem jag är, och jag dig. Så även när du säger "Det är inget, jag är trött!" så ser jag när det inte stämmer men du är ju alltid välkommen att berätta när du vill. Min syster som är så smart att hon alltid har ett eget, och jävligt bra resonemang på nästan allt. Min syster som idag fick mig att bli nostalgisk över barndomen när Celine Dion gick igång på radion.

Åh, bäbis bäbis, om jag hade vetat, att just du skulle ringa

Åh, bäbis bäbis, om jag hade hört, så hade jag nog svarat

Men nu får du lämna ett meddelande, efter pipet så att jag kan ringa upp igen

Ring mig bäbis en gång till

Har man funderat lite för mycket på plugget om man då man möter en person med tre stycken hundar, varav två går framför sin matte och den tredje hunden som har väldigt korta ben liksom halkar lite efter och går någon meter bakom matte och sina hundkompisar och man själv börjar fundera kring den tredje hundens välbefinnande?

Jag satt inne hos söta lilla damen jag följt på praktiken. Hon tycker om att sjunga så jag började nynna på en sång..

"Jag vill ha ett hus vid havet"  sjöng jag

"Vad nynnar du på?" sa hon

"Jag vill ha ett hus vid havet, heter den.."

"Vadå? En spis vid havet?"

"Ett HUS vid havet"

"En spis vid havet?"

"Ett HUS vid havet, ett sånt man bor i.. Som en stuga. Ett HUS vid havet"

"Jaså, på såå vis"

"Jag vill ha ett hus vid havet"   sjöng jag igen

"Ja, det kunde kanske vara något.. Men en spis vid havet, inte vet jag, jag har aldrig haft det.." sa hon

Om jag blir hälften så cool som hon när jag blir gammal kommer jag känna mig nöjd!

Jag är så jävla bra på att googla, spotify-a, facebook-a, blogga, dricka kaffe.. Jag är så jävla dålig på att fokusera på plugget, på att skriva bra, på att analysera vårdprocessen, på att hitta referenser, på att vara klyftig. I den studen är jag också sjukt bra på att städa, tvätta, fixa med de där papperna som samlats på hög, rensa i lådan.

Det vardagliga livets ironi. Gillar jag att göra det svårt för mig själv? Eller är jag fortfarande ett barn som gillar att leka tvärt-om-leken?

Min lilla pärla på praktiken

Jag: Hur är det med dig idag?

Pärlan: Ja, det är bra, men jag sover dåligt. Jag vet ju inte att jag sover, för ens jag vaknat..

DET är nog snarare det vardaliga livets ironi..

Klappa händerna när du är riktigt glad!

Är inte stolt över mig själv idag. Klämde ett par Skins-avsnitt till frukosten, hängde lite, gick till affären och handlade, spendera lite tid vid fb och quizkampen, åt godis, försökte göra det jag skulle (läsa), störde mig på att det var för varmt, kikade lite papper, styrde upp ett schema för veckan, åt frukt till Family guy, hängde lite till, försökte göra det jag skulle men störde mig på att det var för varmt igen, la mig i sängen istället och åt mer godis och läste i en kvart, hängde lite till, tog en lång dusch, gjorde middag, här är jag nu. Kan jag sätta mig och läsa eller? Blä, så seg idag, bara för att jag planerat in dagen till en plugg-dag. Jag måste ha för lite tid på mig för att röra mitt ass framåt, GOSH!

Inte så mycket duktig flicka, men saker löser sig ju, det gör det :)

Nu när en del snö smält stinker det verkligen bajs överallt! Trodde att jag klivit i något för stanken var liksom runt mig när man fortsatte gå, inte bara när man gick förbi en punkt liksom. Nästa gång jag gick på samma ställe, samma sak, en lång bajsslinga istället för gångväg. Astrevligt! Till och med inne i stan stinker det bajs. Plocka upp erat bajs alltså!

Har nu varit på Danvik i fyra veckor, det är fortfarande ett bra ställe! Det märks på de som bor där att de har det bra där, anhöriga säger det också. Kul tycker jag! Satt med en av de boende och åt lunch här om dagen, hon säger lite vad som helst. Får först en trevlig kommentar av henne..

"Du är så fin"

Jaha, vad snällt, tack..

"Har du varit tjock och fet?"

Ööh, nja alltså, tanig har man väl aldrig varit men..

"Jag tänkte på dina armar, de är så kraftiga!"

Hahaha, säger verkligen det som dyker upp framför näthinnan på nå vis :P Underbart med äldre och barn..

Jag gick och simmade i fredags, som jag lovade mig själv i torsdags. Det var jättejobbigt, och jätteskönt. Jag hade inte riktigt orken att nyansera passet så väldigt, handlade mest om att ta sig igenom, men jag väljer att se det som en prestation, eller i alla fall som något positivt. Tack David för simpassen. Hade inte pressat mig på samma sätt om jag själv skrivit dem, för jag tänker att du står på bassängkanten och ser om jag fuskar eller kör.. Bra med andra ord!

Går andra veckan på praktiken och det känns som att man börjar "våga" lite mer.. Det är skönt för det är så drygt i början när man inte hittar sin plats och vilka svängrum man kan göra och inte. Det var lika dant på Görans när jag började där och Jamal sa till mig att jag i början inte kommer veta var jag ska stå, var jag kan hugga i och hjälpa till, men att jag så småning om kommer hitta min plats och veta hur och vad jag ska göra. Väldigt hjälpande ord när man är ny och inte vet någonting.. Och de stämmer verkligen! Nu med lite erfarenhet i kroppen har det gått snabbare den här gången, men det var ändå samma visa när jag kom. Då hjälpte dina ord Jamal!   

Sjuksköterskan är väldigt administrativ, åtminstone på det här boendet. Mer än vad jag gillar, men hon verkar ändå känna alla 18 boende hon har ansvar för och det kan ju tyckas vara självklart, men så mycket som hon pysslar med journalföring, avvikelserapporter, läkemedelsdelning, möten, telefonsamtal och så vidare kan man känna att det vore svårt att hinna lära känna dem.. Jag gillar sjuksköterskans uppgifter, hon är runt och gör saker, blandade saker men jag tror att det är för administrativt för att jag ska tycka att det är kul. Eller jag vet inte egentligen. Men jag ser framför mig att jag ska jobba närmare patienterna, även om det självklart kommer vara skillnad från undersköterskarollen. Kan nog vara ett bra jobb senare, på ett boende när man jobbat ett tag och börjar ha barn och så vidare..

Hade önskat att farmor kunnat få bo på ett sånt här boende, det hade varit något lilla farmor! Puss på dig!

Tänkte igår att jag skulle gå och simma, kom hem och kände genast nej. Jag visste lite att det skulle hända om jag inte tog med mig simkläder till praktiken, men jag orkade inte bära på det, har ingenstans att lägga grejerna där för har inte fått något skåp än. Idag tänkte jag att skitsamma, jag SKA gå och simma, inga ursäkter godtages. Men det är läskigt hur lätt det är att påverka sig själv, till det sämre beteendet. Why?

Hamnade framför datorn för hade världens craving efter att sjunga och lyssna på musik, leta nya serier att glo på, städa och tvätta. Känner mig så taggad på allt möjligt, men jag tror att det är idéerna jag är taggad på. Får så vissa dagar, då vill jag göra allt, eller kunna allt. Jag vill spela gitarr, jag vill ta sånglektioner, jag vill vara jättetränad så jag inte hittar en massa lame excuses för att slippa träna, jag tycker ju att det är kul.

Har bestämt mig för att gå till simhallen i morgon i alla fall. Då KAN jag inte hitta på någon ursäkt för jag är ledig all day long. Kom igen Sara, DO IT!

Har precis påbörjat praktik på Danvikshem den här veckan, vecka 1 är liksom klar, helt insane. Fem veckor kvar. Verkar vara ett bra ställe, stort slott med en massa trevlig utrymmen för att umgås, läsa, fika, promenera, spela pingis eller Wii. Alla boende har ett stort rum, stor egen toalett och dusch och utsikten är helt bananas! Självklart finns det alltid saker att jobba på, men i stora drag, mucho mucho muy bien Danvik!

Har gått med en SSK lite grann och gått på en av demensavdelningarna och tagit tag här o var i arbete och försökt börja lära känna de som bor där. Ni som är rädda för gamla och dementa (för det verkar en del vara, många ser det som att man "gör en insats" eller så får man kommentaren "Att du vill jobba med det? Ja, det är ju bra att det finns människor som faktiskt VILL..") Dont be. Det finns mycket inom vården som både är roligt, givande, spännande och lärorikt och då pratar inte jag bara om IVA, akuten, ambulans, förlossning, operation, narkos. Jag vet inte än vad jag vill säkert, har varit inne på många olika spår och vill inte heller bestämma mig nu, får se vart intresset för mig, men jag kan i alla fall säga att OLD PEOPLE RULES. De har så mycket att berätta, de har ett sätt som liksom inte finns annars hos andra. Det är ju bara gamla människor som är som gamla människor och de är roliga och coola.

Lyssnar på one direction för första gången, förutom de gånger man hört ett par låtar på radio, ändå är det så mycket nostalgi trots att jag inte hört dem förr. Är ju kopior på det jag och Annika lyssnade på när vi var småtjejer, kul att någon del av en fortfarande gillar det, att man får happy-känslor av något man egentligen gillade när man var mycket yngre. Så fort jag hörde Kiss you kunde jag bara tänka på Annika och alla de konserter vi stått och köat till. Wihi!

Veckans citat: Jag pratar högt för mig själv för jag får de bästa svaren då. (@ Danvik)